Flygplatsen i Australien
Hej,
Nu ar jag i Melbourne, sitter vid ett internet stalle. Flygresan var lang och det var mycket krongel med bagage och tullen som jag inte riktigt kande att jag hade energi till. Det ar mycket enklare om personalen later bli att saga olika. De haller forresten pa att spela in tv programmen Australian Borders har. Kanske dyker jag upp pa tv;)
Nu ar jag langre bort fran min familj och pojkvan an nagonsin. Det kanns. Jag ser fram emot att traffa min farmor, farfar och ovrig slakt. Det kanns dock ensamt just nu. Om nagra timmar kommer ar jag dock i NZ.
Det verkar uppstatt ett missforstand sa jag tanker saga nu att: jag och Andre ar tillsammans. Jag vill fortsatta vara tillsammans med honom. Det ar jobbigt att vara isar, speciellt nar han gar igenom nagonting hemskt, da vill jag vara dar och stotta, men jag forsoker stotta honom har ifran och han stottar mej med min resa vilket
ar oerhort starkt. Han har gjort sitt basta och jag mitt, ibland blir livet inte som man tankt sig, jag kanner bara att jag aldrig mer vill se lariamtabletter. Det vet jag att varken jag eller Andre vill. Jag saknar honom och mina kanslor ar inte annorlunda trots att vi nu kommer vara isar en period. Jag alskar dej<3
Ah, foressten, sa fort jag ser en hund tanker jag pa Amie. Langtar efter att kunna ha en i narheten,
men mina kusiner har en hund sa jag far vall umgas med den.
Nu ska jag hitta nagot att ata,
Hoppas ni mar bra dar hemma.
Tanker pa er.
Kram Annikki
Nu ar jag i Melbourne, sitter vid ett internet stalle. Flygresan var lang och det var mycket krongel med bagage och tullen som jag inte riktigt kande att jag hade energi till. Det ar mycket enklare om personalen later bli att saga olika. De haller forresten pa att spela in tv programmen Australian Borders har. Kanske dyker jag upp pa tv;)
Nu ar jag langre bort fran min familj och pojkvan an nagonsin. Det kanns. Jag ser fram emot att traffa min farmor, farfar och ovrig slakt. Det kanns dock ensamt just nu. Om nagra timmar kommer ar jag dock i NZ.
Det verkar uppstatt ett missforstand sa jag tanker saga nu att: jag och Andre ar tillsammans. Jag vill fortsatta vara tillsammans med honom. Det ar jobbigt att vara isar, speciellt nar han gar igenom nagonting hemskt, da vill jag vara dar och stotta, men jag forsoker stotta honom har ifran och han stottar mej med min resa vilket
ar oerhort starkt. Han har gjort sitt basta och jag mitt, ibland blir livet inte som man tankt sig, jag kanner bara att jag aldrig mer vill se lariamtabletter. Det vet jag att varken jag eller Andre vill. Jag saknar honom och mina kanslor ar inte annorlunda trots att vi nu kommer vara isar en period. Jag alskar dej<3
Ah, foressten, sa fort jag ser en hund tanker jag pa Amie. Langtar efter att kunna ha en i narheten,
men mina kusiner har en hund sa jag far vall umgas med den.
Nu ska jag hitta nagot att ata,
Hoppas ni mar bra dar hemma.
Tanker pa er.
Kram Annikki
For er som vet och for er som inte vet
Jag vet inte riktigt hur jag ska borja det har inlagget. Det kanns jatte svart att skriva det eftersom den senaste tiden har varit omtumlande.
Jag kan vall borja med att saga att jag befinner mej i HatYai, sodra Thailand och min pojkvan Andre i Karlskoga,
Sverige.
Livet blir verkligen inte som man tankt sej, aven om man planerar sin framtid. Jag antar att man kan styra det i olika riktiningar, men inte sa mycket mer. Kanske ar det charmen med det hela? Ar det inte sa det sags?
Lariam
Vanliga (fler än 1 av 100 patienter): yrsel, huvudvärk, sömnighet, sömnstörningar, balansrubbningar, illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor.
Mindre vanliga: kraftlöshet, aptitförlust, olustkänsla, trötthet, feber, frossa, svettningar, andnöd, förändrade blodvärden, lågt eller högt blodtryck, rodnad, svimningar, bröstsmärta, störd hjärtrytm, besvär från mag-tarmkanalen, hudutslag, hudrodnad, klåda, håravfall, hudsvullnad (ödem), muskelsvaghet, muskelkramper, muskelsmärtor (myalgi), ledvärk, myrkrypningar, darrningar, rubbning i samordningen av muskelrörelser, kramper, oro, depression, skakningar, rastlöshet, glömska, förvirring, hallucinationer, psykotiska och paranoida reaktioner, humörförändringar, panikattacker, aggressivitet, synrubbningar och öronsusningar.
Jag tanker absolut inte doma ut ett lakemedel som fungerar for manga manniskor och kan hindra manga fran att fa malaria. For oss, blev det dock inte riktigt som det skulle. Som ni ser pa innehallsforteckningen, sa finns det en hel del biverkningar ( precis som i alla mediciner).
Under resan borjade Andre ma allt samre. Jag tankte forst att han det var en andring av klimat och att det var tidsomstallningen. Sedan funderade jag pa om det kanske var att Thailand ar sa olikt Sverige, tryggheten forsvann. Det blev dock bara varre och varre med tiden. Det var en forskracklig upplevelse. Tillslut var situationen ohallbar och Andre fick aka hem. Jag funderade inte sa mycket pa Lariamtabletterna han at i borjan, men nu sa tror jag att de var en anledning. Jag har aldrig sett nagon ma sa fruktansvart daligt tidigare. Sa manga av biverkningarna stammer, jag tanker inte ga in pa dem i detalj men det ror sig om mer an 15 st. Jag ar dock ingen lakare och det ar sakert manga faktorer som spelar in, men jag vill forsoka farsta varfor det blev som det blev. Hur nagon kan ma sa fruktansvart daligt pa bara nagra dagar. Jag onskar jag kunde gjort mer, man kanner sej hjalplos. Andre har en familj och vanner som stottar honom dar hemma och jag ar otroligt tacksam for det. Om det ar lariamen sa kommer den ga ur kroppen som tur ar aven om det kommer ta tid, det kan kannas bra ena stunden medans man ar helt forstord den andra.
Sedan, sa ar jag har. Vissa hade akt hem, andra inte. Vissa kanske tycker jag gor ratt och vissa kanske tycker jag gor fel. Det finns manga faktorer som spelar in till att jag ar har. Jag maste tacka for allt stor jag fatt fran alla manniskor i min omgivning! Det hade aldrig gatt utan er. det var jatte laskigt att vara har i Asien, man kanner sig valdigt liten. Men min familj har tagit hand om mej, de har hjalpt mej sa mycket fran Sverige- jag alskar er. Andre har stottat mej att fortsatta min resa. En av de stora anledningarna till att jag ska resa vidare ar att jag vill till Nya Zeeland, att traffa min slakt dar. Jag har inte varit dar pa 4 ar och jag vill garna umgas med min farmor och farfar. Om jag kampat for detta, manga manga timmar och sett fram emot det, aven om resans form nu har andrat sig mycket.
Jag har aven traffat nagra av de vanligast manniskorna som jag kan tanka mej finns har i HatYai. Jag bos Nan och Pete, min pappas vanner. Jag har fatt uppleva sa mycket har som jag inte trodde jag skulle fa uppleva. De senaste dagarna har jag matat apor, umgats med lokalbefolkningen (kannt mej som en jatte eftersom jag inte traffat nagra europeer forrens i Phuket), atit all mojlig sorts mat bade god ( nudelsoppor och farska frukter som jag aldrig sett tidigare), oerhort stark mat som fatt ogonen att taras ( hur klarar de det?) och mindre god (stekta rakor med skal och allt, krispigt och inte gott). Religioner blandas hej vilt och det ar underbart att Thailandarna accepterar det fullstadigt. ( Jag reste till Phuket med buddhister, muslimer och kristna). Jag har varit nara tigrar och elefanter, sett Thailandska dansare och mycket mycket mer.
Jag saknar er dar hemma, det ar inte latt men jag mar anda bra. Karlskoga finns kvar.
Det ar sa mycket i det har inlagget som kanns konstigt, fel och ratt pa samma gang. Det kanns som att hur jag en skriver sa blir det aldrig exakt som jag menar. Jag kan verkligen inte formulera och fa ut alla kanslor och tankar.
Hoppas det blev nagot sa nar, aven om det kommer misstolkas manga ggr.
Kram Annikki=)
Jag kan vall borja med att saga att jag befinner mej i HatYai, sodra Thailand och min pojkvan Andre i Karlskoga,
Sverige.
Livet blir verkligen inte som man tankt sej, aven om man planerar sin framtid. Jag antar att man kan styra det i olika riktiningar, men inte sa mycket mer. Kanske ar det charmen med det hela? Ar det inte sa det sags?
Lariam
Vanliga (fler än 1 av 100 patienter): yrsel, huvudvärk, sömnighet, sömnstörningar, balansrubbningar, illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor.
Mindre vanliga: kraftlöshet, aptitförlust, olustkänsla, trötthet, feber, frossa, svettningar, andnöd, förändrade blodvärden, lågt eller högt blodtryck, rodnad, svimningar, bröstsmärta, störd hjärtrytm, besvär från mag-tarmkanalen, hudutslag, hudrodnad, klåda, håravfall, hudsvullnad (ödem), muskelsvaghet, muskelkramper, muskelsmärtor (myalgi), ledvärk, myrkrypningar, darrningar, rubbning i samordningen av muskelrörelser, kramper, oro, depression, skakningar, rastlöshet, glömska, förvirring, hallucinationer, psykotiska och paranoida reaktioner, humörförändringar, panikattacker, aggressivitet, synrubbningar och öronsusningar.
Jag tanker absolut inte doma ut ett lakemedel som fungerar for manga manniskor och kan hindra manga fran att fa malaria. For oss, blev det dock inte riktigt som det skulle. Som ni ser pa innehallsforteckningen, sa finns det en hel del biverkningar ( precis som i alla mediciner).
Under resan borjade Andre ma allt samre. Jag tankte forst att han det var en andring av klimat och att det var tidsomstallningen. Sedan funderade jag pa om det kanske var att Thailand ar sa olikt Sverige, tryggheten forsvann. Det blev dock bara varre och varre med tiden. Det var en forskracklig upplevelse. Tillslut var situationen ohallbar och Andre fick aka hem. Jag funderade inte sa mycket pa Lariamtabletterna han at i borjan, men nu sa tror jag att de var en anledning. Jag har aldrig sett nagon ma sa fruktansvart daligt tidigare. Sa manga av biverkningarna stammer, jag tanker inte ga in pa dem i detalj men det ror sig om mer an 15 st. Jag ar dock ingen lakare och det ar sakert manga faktorer som spelar in, men jag vill forsoka farsta varfor det blev som det blev. Hur nagon kan ma sa fruktansvart daligt pa bara nagra dagar. Jag onskar jag kunde gjort mer, man kanner sej hjalplos. Andre har en familj och vanner som stottar honom dar hemma och jag ar otroligt tacksam for det. Om det ar lariamen sa kommer den ga ur kroppen som tur ar aven om det kommer ta tid, det kan kannas bra ena stunden medans man ar helt forstord den andra.
Sedan, sa ar jag har. Vissa hade akt hem, andra inte. Vissa kanske tycker jag gor ratt och vissa kanske tycker jag gor fel. Det finns manga faktorer som spelar in till att jag ar har. Jag maste tacka for allt stor jag fatt fran alla manniskor i min omgivning! Det hade aldrig gatt utan er. det var jatte laskigt att vara har i Asien, man kanner sig valdigt liten. Men min familj har tagit hand om mej, de har hjalpt mej sa mycket fran Sverige- jag alskar er. Andre har stottat mej att fortsatta min resa. En av de stora anledningarna till att jag ska resa vidare ar att jag vill till Nya Zeeland, att traffa min slakt dar. Jag har inte varit dar pa 4 ar och jag vill garna umgas med min farmor och farfar. Om jag kampat for detta, manga manga timmar och sett fram emot det, aven om resans form nu har andrat sig mycket.
Jag har aven traffat nagra av de vanligast manniskorna som jag kan tanka mej finns har i HatYai. Jag bos Nan och Pete, min pappas vanner. Jag har fatt uppleva sa mycket har som jag inte trodde jag skulle fa uppleva. De senaste dagarna har jag matat apor, umgats med lokalbefolkningen (kannt mej som en jatte eftersom jag inte traffat nagra europeer forrens i Phuket), atit all mojlig sorts mat bade god ( nudelsoppor och farska frukter som jag aldrig sett tidigare), oerhort stark mat som fatt ogonen att taras ( hur klarar de det?) och mindre god (stekta rakor med skal och allt, krispigt och inte gott). Religioner blandas hej vilt och det ar underbart att Thailandarna accepterar det fullstadigt. ( Jag reste till Phuket med buddhister, muslimer och kristna). Jag har varit nara tigrar och elefanter, sett Thailandska dansare och mycket mycket mer.
Jag saknar er dar hemma, det ar inte latt men jag mar anda bra. Karlskoga finns kvar.
Det ar sa mycket i det har inlagget som kanns konstigt, fel och ratt pa samma gang. Det kanns som att hur jag en skriver sa blir det aldrig exakt som jag menar. Jag kan verkligen inte formulera och fa ut alla kanslor och tankar.
Hoppas det blev nagot sa nar, aven om det kommer misstolkas manga ggr.
Kram Annikki=)
Varma halsningar
Hej
Hoppas ni mar bra=)
Just nu sitter jag pa 'All Nations Guest House' i Hua Hin, ett mysig och billigt stalle med nagra minuters gangavstand till stranden;) Vi begav oss som vi skrev tidigare i bloggen mot Auytthaya och spenderade forra natten dar. Resan upp gick bra, men man slas verkligen av hur fattigt Thailand anda ar... hela landet i sig ar inte fattigt om man jamfor med omkring liggande lander, men kyftorna ar stora. Vissa bor i fallfardiga platskjul och andra har enorma hus som skulle kunna rymma flera familjer. Manniskorna ar dock verkligen vanliga har, valdigt hjalpsamma. Haha bestamda ar de ocksa, inte alltid felxibla. Igar nar jag skulle kopa lite frukt pa marknaden sa var jag ute efter 4 bananer, kvinnan jag skulle kopa av ville dock inte salja mej fyra bananer utan jag var tvungen att kopa hela klasen, alltsa 12 bananer;) Det var jatte billigt, men jag visste ju inte riktigt vad jag skulle med alla dessa bananer till. Slutligen fick hon som hon ville ( jag vet, man ska vara ihardig och kampa med forsaljarna..men pa lansbygden har de ofta ett fast pris=P). 'Banan problemet' loste dock Andre'. han var overlycklig nar jag kom hem med alla haha=).
Eftersom Auyttaya var oerhort varmt sa bestamde vi oss for att aka till havet och da var Hua Hin lampligast. Det tog ca 8 timmar med tag sammanlagt. Lansbygden ar intressant, men Thailand kommer bli svalare nasta om nagra veckor och da ar det nog lampligare att ge sig in i landet. Pa taget skrattade Thailandarna allt at oss, att vi tyckte det var sa varmt, de ar allt mer vana.
Det var allt for nu. Vi stannar i Hua Hin nagra dagar och sedan far vi se vart det bar av.
Tanker pa er dar hemma, det ar jatte kul att lasa alla kommentarer fran er=) Harligt med internet.. det minskar verkligen avstand=)
Kram
Annikki
Hoppas ni mar bra=)
Just nu sitter jag pa 'All Nations Guest House' i Hua Hin, ett mysig och billigt stalle med nagra minuters gangavstand till stranden;) Vi begav oss som vi skrev tidigare i bloggen mot Auytthaya och spenderade forra natten dar. Resan upp gick bra, men man slas verkligen av hur fattigt Thailand anda ar... hela landet i sig ar inte fattigt om man jamfor med omkring liggande lander, men kyftorna ar stora. Vissa bor i fallfardiga platskjul och andra har enorma hus som skulle kunna rymma flera familjer. Manniskorna ar dock verkligen vanliga har, valdigt hjalpsamma. Haha bestamda ar de ocksa, inte alltid felxibla. Igar nar jag skulle kopa lite frukt pa marknaden sa var jag ute efter 4 bananer, kvinnan jag skulle kopa av ville dock inte salja mej fyra bananer utan jag var tvungen att kopa hela klasen, alltsa 12 bananer;) Det var jatte billigt, men jag visste ju inte riktigt vad jag skulle med alla dessa bananer till. Slutligen fick hon som hon ville ( jag vet, man ska vara ihardig och kampa med forsaljarna..men pa lansbygden har de ofta ett fast pris=P). 'Banan problemet' loste dock Andre'. han var overlycklig nar jag kom hem med alla haha=).
Eftersom Auyttaya var oerhort varmt sa bestamde vi oss for att aka till havet och da var Hua Hin lampligast. Det tog ca 8 timmar med tag sammanlagt. Lansbygden ar intressant, men Thailand kommer bli svalare nasta om nagra veckor och da ar det nog lampligare att ge sig in i landet. Pa taget skrattade Thailandarna allt at oss, att vi tyckte det var sa varmt, de ar allt mer vana.
Det var allt for nu. Vi stannar i Hua Hin nagra dagar och sedan far vi se vart det bar av.
Tanker pa er dar hemma, det ar jatte kul att lasa alla kommentarer fran er=) Harligt med internet.. det minskar verkligen avstand=)
Kram
Annikki
Bangkok
Hej!
Nu har vi varit i Bangkok tva dagar. Om jag ska sammanfatta det med tva ord sa blir det :varmt och bullrigt. Idag var vi och tittade pa lite olika tempel med Tuk-Tuk och River Boat. Jag (Annikki) rakade tanda en rokelse at fel hall i templet da de var nagon slags ceremoni...haha thailandarna lyckades dock slacka den:).
Inte nog med det, hon vagrade aka vidare med Tuk-Tukforaren och betalade honom och gick sonika av mitt i vagen. Lyckligtvis fanns det en Andre som holl koll pa henne. Haha. Tuk-Tuk foraren ville namligen inte aka dit vi ville utan akte efter ^egen^ karta.
Imorgon soker vi oss till en mindre stad som heter Ayutthaya..inga mer Tuk-Tuk dar inte.
Ett plus till Bangkok- maten har varit supergod=) och vi har fatt bada i poolen.
Hoppas ni dar hemma mar bra=)
Kram Andre' och Annikki
=)
Då var det dags, snart bär det iväg till Arlanda. Min underbara familj skjutsar upp mej och André=)
Får hoppas man har med sig allt, är inte nervös än.
Kommer sakna er massor<3
Får hoppas man har med sig allt, är inte nervös än.
Kommer sakna er massor<3
